Det här är en intressant lektion som tar upp "bildspråkets grammatik" - vad färger, former, linjer och komposition betyder för bildupplevelsen.
Man kan tänka sig att ett fotografi har två lager. Dels det uppenbara, som tydligt visar motivet. Men också ett undre lager som endast visar former, färger och linjer. Hur dessa komponenter ser ut och förhåller sig till varandra betyder mycket för bildupplevelsen, och det kan vara nyttigt att beakta detta "undre lager".
När du tittar på en bild eller när du ska ta ett fotografi så kan du testa att kisa lite med ögonen, för att på så sätt fundera just över hur bildens olika byggstenar ser ut och förhåller sig till varandra.
En bild kan ha ett liggande format, ett stående format eller ett kvadratiskt format. Ofta är ett liggande format lugnt och harmoniskt medan ett stående format innehåller mer fart. Det kvadratiska formatet har historiskt ansetts statiskt, men behöver inte alls vara det.
Formatet påverkar också rörelseriktningar i bilden, vilka kan användas för att förstärka känslor som exempelvis harmoni, oro, styrka med mera. I bilder med liggande format är den horisontella rörelseriktningen vanlig på samma sätt som den vertikala rörelseriktningen är vanlig i stående format. En bild kan också ha diagonaler, som är den rörelseriktning som skapar mest rörelse, samt även skapar djup. Eftersom man brukar läsa en bild från vänster till höger och uppifrån och ner kommer en diagonal som bildar "uppförsbacke" tolkas annorlunda än en diagonal som bilder "nerförsbacke".
En bild kan också ha cirkelkompositioner och triangelkompositioner. Båda skapar ofta harmoni. För en triangel är det skillnad om basen eller spetsen är nedåt, basen nedåt ger stabilitet medan spetsen nedåt skapar mer dynamik.
När man tar ett fotografi eller när man efterbehandlar sina bilder kan det vara bra att söka olika slags kompositioner för att förstärka en önskad känsla eller stämning.
Hur en person på en bild tittar kan påverka betraktarens väg genom bilden. Ofta vill ögat följa personens blick. På så sätt kan en bild ibland också aktivera det negativa rummet, det vill säga det som inte syns utan ligger utanför bilden.
En symmetrisk komposition har lika mycket luft på sidorna om motivet och är jämviktsbaserad. Den visar på harmoni och balans med också inaktivitet och stillhet. I en assymetrisk komposition är motivet placerat någon annanstans än i mitten av bilden, den väger över åt ett håll, vilket man brukar säga skapar utrymme för handling.
Förgrund, mellanplan och bakgrund i en bild ger helhetskänsla, sammanhang och djupverkan.
Gestaltlagar talar om att delar av en bild hör ihop av olika anledningar. Lagen om närhet säger att delar hör ihop därför att de ligger nära varandra. Lagen om slutenhet säger att delar som ramas in hör ihop. Lagen om likhet säger att bildelement som liknar varandra hör ihop.
Med ett normalperspektiv är fotografen på samma höjd som motivet. Med ett grodperspektiv tittar i stället fotografen uppåt, vilket gör att vi blir små inför objektet. Det kan användas för att uttrycka maktposition eller bara estetiskt, att motivet blir pampigt och vackert. I fågelperspektiv är motivet i stället i underläge.
Ett motiv kan presenteras på följande sätt:
Totalbild inkluderar sammanhang och miljö.
Helbild framhäver kroppsspråket.
Halvbild fokuserar på ansiktsuttryck och kläder.
Närbild fokuserar på ansikte, mimik och blick.
Extrem närbild kan ge dynamik och skarpa effekter.
Det är nyttigt att träna upp sitt öga vad gäller komposition genom att testa att beskära en och samma bild på olika sätt. Vilka punkter, linjer och ytor kommer fram? Vilka rörelseriktningar skapas? Hur påverkar det bilden?
Slutligen har färger i en bild stor påverkan, eftersom vi uppfattar färger på olika sätt. Det finns färger som skapar värme, kyla, harmoni, orolighet, lycka med mera.
Det är nyttigt att lära sig olika regler vad gäller bildkomposition. Det får dig som fotograf att få upp ögonen för nya möjligheter. Det är bra att bli medveten om hur vi uppfattar olika kompositioner. Man kan som fotograf träna upp sin blick för att, utan att tänka på det, automatiskt använda sig av olika kompositioner för att förstärka det man vill kommunicera genom sin bild. Det handlar på sätt och vis om att lära sig regler för att sedan glömma dem. Eller snarare lära sig dem för att sedan inte längre aktivt behöva tänka på dem, de kommer ändå finnas med i "ryggsäcken" när man fotograferar. Insikten föds att jag som fotograf faktiskt kan känna kompositionen redan i fotograferingsögonblicket.
Ibland är det så att man som fotograf har att tjäna på att ta många bilder, för att sedan välja ut de som man tycker fungerar bäst, de som man tycker faktiskt kommunicerar det man vill kommunicera. Andra gånger, exempelvis när man fotograferar stillastående motiv med stativ, så kan man komponera fotografiet noggrant redan i sökaren och behöver faktiskt inte ta mer än en bild.
Det är också nyttigt att ta bilder utan att tänka att de nödvändigtvis ska bli så bra alltid. Testa olika kompositioner för att träna upp ögat och koordinationen mellan öga och kamera.
Uppgiften denna vecka är att ta porträtt av någon som du känner väl. Du ska sträva efter att kompositionen i bilden säger det som du faktiskt vill kommunicera om personen.